Life at all time

Då är det dags igen att gnälla =((( Läs inte om ni inte gillar gnäll.

Den sista veckan har jag funderat mycket på att jag vill ha nån i mitt liv och fantiserat om att jag träffar nån, borde låta bli det för det gör saken än värre. Jag vågar inte ge mit in nåt heller för jag är så rädd att bli såradå sen att jag inte haft nåt riktigt förhållande gör mig än mer osäker för de flesta killar jag pratar med frågar om tidigare förhållanden å när jag säger att jag inget haft så försvinner de fortare än ögat blinkar. Visst jag kallar R för exet för det är lättare så men vi va ju tydligen inte ens ihop under det 1½ åren vi träffades. Ja visst dekanske kommer som en klar blixt från himlen så står jag där å e kär upp över öronen men det är ju nu jag vill ha nån. Vad är det i mitt livsöde som har gjort att jag inte träffat nån riktig kärlek? Vad är det jag ska lära mig? Vad är det jag ska inse? För det enda jag nånsin velat i mitt liv är att träffa nån och bilda familj, har aldrig haft karriärtankar eller nåt sånt. Ibland far jävelen i mig å så tänker jag att jag lägger mig med nån å blir gravid men jag vill inte lura på nån ett barn den kanske inte vill ha. Har funderat på att fråga en person om han vill donera krigare till mig och slippa ansvaret men jag vågar inte fråga för jag vet att han nån gång vill få barn han med och jag tror han skulle säga nej. Äh orkar inte skriva mer.